Ny praxis försvårar etablering av solcellsparker på jordbruksmark

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) meddelade i början av april 2024 en dom som försvårar etablering av solcellsparker på jordbruksmark. MÖD har i två tidigare domar från 2022 haft frågan uppe om tillåtligheten att installera solcellsparker på jordbruksmark och vad som behöver framgå av utredning gällande exempelvis val av lokalisering. Den nu aktuella domen kan till viss del anses fastställa MÖDs tidigare bedömningar men tydliggör också ytterligare vad som behöver framgå av en utredning för att det ska vara tillåtet att använda jordbruksmark till solcellsanläggningar.

Kan behovet av förnybar elproduktion tillgodoses på ett sätt som inte tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk?
För det första menar MÖD att det måste visas av den som vill etablera en solcellspark att det väsentliga samhällsintresset – behovet av förnybar elproduktion – inte kan tillgodoses på ett sätt som inte tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk eller i vart fall gör det i endast mindre omfattning. Om behovet av förnybar elproduktion i området kan tillgodoses genom till exempel vindkraftverk, talar det emot att etablering av en solcellspark tillåts. Det gäller dock bara om det alternativa tillvägagångssättet framstår som tekniskt och funktionellt lämpligt samt ekonomiskt rimligt. Anmälaren måste alltså visa att alternativet inte framstår som lämpligt.

Överväger samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen samhällsintresset av att bevara marken för jordbruk?
Vidare menar MÖD att den som vill etablera en solcellspark måste visa att samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen överväger samhällsintresset av att bevara marken för jordbruk. Anmälaren måste lämna uppgifter som gör att det går att bedöma om behovet av elproduktion genom en solcellspark kan ges företräde framför intresset av att marken bevaras för livsmedelsproduktion. MÖD belyser att det ligger i sakens natur att det kan vara svårt att avgöra vilket samhällsintresse som ska ges företräde inom ett visst markområde. Detta särskilt då det i dagsläget saknas styrande föreskrifter, vägledningar och andra styrdokument för etablering av större solcellsanläggningar. Mot bakgrund av länsstyrelsernas uppgift att ta hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar och samtidigt verka för genomslag av nationella mål i länet, bör länsstyrelsernas ställningstaganden i dessa frågor väga tungt.

Domen är i linje med tidigare praxis.
Som redan nämnts har MÖD tidigare, i två domar från 2022, tagit ställning till anläggning av solcellsparker på skånsk jordbruksmark. I båda fallen förbjöds anläggandet med hänvisning till att de anmälande inte hade visat att behovet av förnybar elproduktion inte kunde tillgodoses på annat sätt; närmare bestämt på andra platser. I det ena fallet hade anmälaren inte presenterat någon konkret redogörelse för alternativa lokaliseringar av solcellsanläggningen. I det andra fallet hade anmälaren gjort gällande att den föreslagna lokaliseringen var mest lämplig inom hans fastighet, men inte gett in någon konkret redogörelse avseende alternativa lokaliseringar på ställen utanför den egna fastigheten.

Elområdesindelningen är inte avgörande för bedömningen av tillåtligheten.
Länsstyrelsen Skåne har i det nu aktuella målet anfört att anmälaren av en solcellsanläggning bör genomföra en utredning avseende alternativ lokalisering minst inom elområde SE4. MÖD har dock inte bekräftat att så skulle vara fallet. I stället konstaterar MÖD att anmälarens utredning, när det är fråga om en solcellsanläggning av den i målet aktuella storleken, inte i första hand bör vara inriktad på att belysa alternativa platser för anläggningen. I stället bör anmälarens utredning inriktas på varför andra alternativ, som också skulle kunna uppfylla samhällsintresset av förnybar elproduktion, t.ex. vindkraft, inte framstår som lämpliga. Därutöver behöver anmälaren lämna uppgifter som gör att det går att bedöma om behovet av elproduktion genom en solcellsanläggning kan ges företräde framför intresset av att marken bevaras för livsmedelsproduktion.

Nytt inriktningsbeslut från Länsstyrelsen Skåne kan öppna upp för en annan bedömning framöver.
Ungefär samtidigt som MÖD meddelade sin dom fattade Länsstyrelsen Skåne ett nytt beslut om inriktning i fråga om energiproduktion på jordbruksmark. I beslutet konstaterade Länsstyrelsen Skåne att skånsk jordbruksmark kommer att behöva tas i anspråk för att tillgodose det väsentliga samhällsintresset av mer fossilfri och lokal elproduktion i Skåne. Mot bakgrund av beslutet arbetar Länsstyrelsen Skåne i nuläget med framtagande av en vägledning för branschen vad gäller energiproduktion på jordbruksmark. Till grund för den nya vägledningen ligger Länsstyrelsen Skånes uppfattning om att tillgängliga markytor på skogsmark, industrimark eller annan alternativ mark i länet saknar potential att täcka hela behovet av mer fossilfri och lokal elproduktion i Skåne. Inriktningsbeslutet och den kommande vägledningen kommer av allt att döma att tillmätas stor betydelse vid framtida anmälningar om anläggande av solcellsparker på jordbruksmark. I vilken utsträckning en ny vägledning innebär att solcellsparker kommer att tillåtas på brukningsvärd jordbruksmark återstår dock att se.

Vi är flera på Advokatbyrån Sigeman & Co som har stor erfarenhet av att arbeta med olika frågor inom energibranschen och som följer utvecklingen i branschen. Om du har frågor kontakta oss gärna!

 
Toppbild av Sebastian Ganso (Pixabay)